Bara ännu en accelerator

Sitter och samlar lite intryck från den gångna veckan, lanseringen av innovationshubben, vår accelerator för stadsinnovation, och vilka reaktioner det föranlett. Som vanligt finns det många perspektiv i en fråga, men också olika antaganden vi gör utifrån de begrepp som används. För min egen del, där jag rört mig mellan stora globala företag i näringslivet till den offentliga världen så upplever jag dagligen att begrepp upplevs och uppfattas väldigt olika beroende på vad man har med sig i bagaget. Ett slitet begrepp som ”projekt” kan uppfattas som att skaffa ny kaffemaskin till kontoret, dvs som en av alla våra tusentals dagliga aktiviteter. Begreppet kan också uppfattas som extremt negativt behäftat för dem som jobbat i agila team och ser traditionella vattenfallsprojekt framför sig. Det kan också ses som stort och prestigefyllt där en projektledare har en budget på 500 miljoner och större bonus än höga direktörer i företaget. Beroende på var du kommer ifrån kommer du att värdera ordet ”projekt” olika när någon använder det i din omgivning.

Nu ska Helsingborgs stad öppna en accelerator för stadsinnovation, vi kallar den innovationshubben just nu men ska under hösten jobba vidare med namnet. Dilemmat är såklart att antingen uppfinna något helt nytt namn som ingen begriper och det kostar massor att varumärkesetablera, eller använda något mer beskrivande. Nackdelen med det beskrivande blir att antagandena om vad det är kan variera i en riktning som inte var avsedd. I min uppfattning så drar ordet ”accelerator” till start-upp scenen. Dvs tanken att det ska skapas nya företag och företagare samt nya framtida globala branscher som ska gynna Sverige. Det var inte så namnet var avsett i innovationshubbens sammanhang, utan snarare stadens förmåga att snabba upp (accelerera) processen och göra den mer systematisk från idé till realisering. I min uppfattning så är kommunal sektor idag till största del inrättad utifrån att vara en producerande sektor, dvs en massa handkraft ska uträtta förutbestämda uppdrag och handläggning. Här är inte ens automatisering något positivt, för då förlorar Sverige arbetstillfällen. Min insikt är att kommunala organisationer behöver systematisera sin utvecklingskompetens. Acceleration handlar alltså här om den interna resan, eller ”träningsresan” som jag brukar kalla den.

På Skåne Innovation Day fick jag lyssna på några företag som pratade om innovationssatsningar. Bland annat nämner Fazer Oy att de kände att de kanske borde satsa mer på ”venture cap” och investera i innovativa bolag. Jag har också sett kommentarer om att innovationshubben ju inte är något nytt, vi har ju Minc i Malmö etc. Båda dessa missar poängen. Måhända kan man i företagsvärlden satsa på startup verksamhet om man betraktar det som kapitalplacering, eller möjligen IP (intellektuella rättigheter) investering. I förlängningen kan dessa företag få avkastning på båda dessa. Men om man tänker att digitaliseringens transformerande kraft ska påverka din befintliga organisation, så kan man inte köpa sig till den, man måste göra det hårda arbetet själv. Det innebär att själva utvecklingsprocessen inte kan låsas in i en källare utanför organisationen, utan behöver ske kopplad till den befintliga organisationen så den kan smitta av sig. Radikal innovation som ska förändra en verksamhet kan inte pluggas in, utan behöver ske i och tillsammans med verksamheten. Radikal innovation som ska knoppas av och säljas till Google…kan absolut göras någon annanstans. Men 750 tusen människor jobbar i kommuner i Sverige. Förändringen måste ske tillsammans och genom dessa människor.

När en riskkapitalist tittar och bedömer ett nytt företag så tittar hen till 80 procent på entreprenören, dvs personen som driver företaget. Själva idén är sekundär, och definitivt är tanken om hur du tar produkten till marknaden, inte själva produktfunktionen, det centrala. Den tanke som behöver föras över till kommunen är alltså att själva idéerna som kommer fram är ganska lite värda. Jag brukar själv säga att innovation är 5% inspiration och 95% transpiration, dvs din förmåga att omsätta den till verklighet. Återigen så behövs inte några färdiga lösningar som ska ”pluggas in”, så fixar det sig, utan vi behöver intraprenörer, interna entreprenörer, som har passionen och drivkraften att förverkliga innovation, och dessa entreprenörer måste hitta sitt sätt att nå ut i organisationen. Innovation händer genom passion och inte genom struktur, men innovationen behöver bundsförvanter, både andra kompetenta driverkrafter men även arenor och verktyg (och ibland lite pengar). Innovationshubben kommer att ge medarbetare som har engagemang för sin innovation en fysisk plats att låna för sitt projekt under en tid, tydliga krav att beslutsfattare från verksamheten är närvarande, stödjande kompetenser, digitala verktyg och tillgång till aktörer som kan ha kunskap om möjliga lösningar från omvärlden.

Här kommer innovationshubben att ligga

Jag var på Mobile Heights Toppenmorgon i fredags. Där berättade två nya företag om sina start-upp resor; Modcam och Anima. En viktig del i dessa berättelser är att det inte är säkert att man visste vilket som var den rätta produkten (läs lösningen) från början, utan detta skedde i en process där man efterhand lärde sig av marknaden och omformade sig utifrån vad som funkade. Samma grundtanke är den man återfinner i så kallade agila utvecklingsprocesser. Man har en hypotes, bygger den och testar den, sen justerar man allteftersom man lär sig både marknaden, tekniken och processer. Återigen innovation är inte färdiga perfekta lösningar som bara ska pluggas in. För många personer i kommuner jag lyssnat på, verkar tro detta. Digitalisering är inte lösningar, och det är inte copy-paste. Digitalisering är din organisations förmåga att jobba utifrån ett utvecklingsperspektiv, froda entreprenörer och de som vill något, ge dem rätt förutsättningar och svettas fram den lösning som passar i din egen organisation genom agilt arbete.

En av mina enhetschefer har erfarenhet från innovationssatsningar i bankvärlden. Där finns det pengar! Man kastar massor av pengar på en satsning och säger, ”vi ska bli som AirBnB/Spotify/Uber”, och tror man kan köpa sig till detta. Men alla dessa företag har nått dit de är idag genom en mångårig process och kulturutveckling, där personer lagts till efter hand. Man kan inte slänga in 200 personer i ett rum och tro att man direkt får samma sak. De arbetsprocesser, den kultur och den leveransförmåga dessa organisationer har måste växa fram. Idag har de förstås bättre möjlighet att ta in fler människor eftersom kulturen är i majoritet, men tänk er om man hade ett team på 10 från Spotify, och så anställer man 200 Ericsson ingenjörer och sätter i samma rum. Vad tror ni de kommer att ha för arbetssätt och kultur? Därför är resultatet från innovationshubben inte i första hand färdiga digitala lösningar, det är Helsingborgs resa att skapa förmågan att digitalisera, att skapa kultur och arena, att vara embryot till framtidens arbetsplats. En arbetsplats där nyfikenhet och utveckling står i centrum, en plats där entreprenörer hittar kritisk massa och stöd, en plats för öppen innovation där interna och externa organisationer möts och ett kreativt rum som lockar dagens och framtidens talanger att jobba med våra oerhört viktiga samhällsutmaningar. Jag tror vårt jobb är meningsfullare än att skapa fler varianter av tvättmedel eller någon annan produkt i näringslivet.

Såklart måste innovationshubben visa sitt värde genom att skapa innovativa och digitala lösningar som skapar värde i stadens verksamhet, men det är inte lösningen i sig som är poängen, och det är inte startup företag som knoppas av och försvinner heller. Det handlar om att mobilisera den utspridda digitaliseringskraften bland stadens tio tusen medarbetare, ge kraft och en arena åt den intraprenöriella kraften, att metodiskt kunna jobba fram rätt lösningar som passar vår verksamhet i en agil process och att jobba med öppen innovation med de bästa krafterna utifrån. Det här handlar om att stadens medarbetare ska involveras och kunna utveckla sin egen kompetens och lösningar som fungerar i just vår verksamhet. Innovationshubben är en mångårig resa som förhoppningsvis växer och smittar av sig som kultur och arbetssätt in i den stora organisation vi är, så att detta blir det nya normala, inte en udda acceleratorlåda. Är ni en annan kommun i Sverige som tror på detta och kanske redan jobbar åt detta hållet? Hör av er så lär vi tillsammans!

Ha det gott!

Martin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *