Internet är som gatorna i Paris 1789 – alla springer runt och vet inte vad de gör

Photo: HBGTALKS 2016

Photo: HBGTALKS 2016

Har precis lämnat en bra dag med HBGTALKS. För många deltagare var det nog en flodvåg och bredd i intrycken som var svåra att ta till sig på en och samma gång. Men jag tycker mig se en stark och tydlig tråd igenom alltihop. 1789 under franska revolutionen var det kaos, man högg huvuden till höger och vänster, ärligt talat ganska  slumpartat. Det är lite liksom Internet idag, det görs en massa saker som vi ser på ytan. En lyckad bloggare med hundratusentals följare, har den “kommit på det”, eller är det ren bondtur? Jag tror det är något mycket större som ligger under. Kanske ett paradigmskifte?

Någon har sagt att när man står inför ett paradigmskifte, så kallar man det en sak. När man kommit igenom det, så kallar man det något annat. T.ex. pratade man om mekanisering av jordbruket före, och att alla skulle förlora sina jobb, medan efteråt har vi kallat det industrialismen, och det har ju faktiskt skapat en del jobb också. Vi står nu inför det vi kallar digitalisering. Jag är säker på att vi kommer att kalla det något annat när vi kommit ut på andra sidan. 

Fundamentalt tror jag att Alexander Bard, som pratade på HBGTALKS, har rätt. All förändring är triggad av teknologiförändringar, även om vi med våra mänskliga egon vill tro att det är vi själva som är i kontroll. Ett exempel på detta är det förra riktigt stora paradigmskiftet, som triggades av tryckkonsten 1450 (det ledde i slutändan till individualisering). Då kostade en bok 1.5 MSEK i dagens värde att handskriva. År 1789 kunde 50% av Parisborna läsa, 300 000 skrivande munkar demonstrerade mot arbetslöshet, och en bok kostade 3 SEK. Ur kaoset av den franska revolutionen reser sig Napoleon som bringar ordning, och trots många gånger en mindre armé än motståndarna kunde han snabbt svepa över Europa för att man kunde kommunicera ända ut i alla led snabbt, för även fotfolket kunde läsa och skriva, men det kunde inte motståndarna. Snacka om förändring bara för att man plötsligt kunde trycka böcker. 

Därför kan vi inte heller underskatta teknikfrågan i digitaliseringen, men det är inte tekniken i sig som är själva skiftet. Jag tror skiftet i grunden handlar om en förändrad syn på individ, hierarkisk makt, ledarskap, arbetssätt, arbete, lärande, pengar, nätverkande, deltagande osv. I en traditionell organisation från industrialismen (men även innan) sitter kompetensen och makten i toppen. Chefen vet bäst. I den snabbt föränderliga världen med stor komplexitet som vi möter, är det de som sitter närmaste kunden eller verkligheten som vet bäst. Då går ledarens roll ifrån att gå främst och leda, till att stötta och skapa förutsättningar. Eller ”att vara chef är ett serviceyrke”, som Thomas de Souza, innovations- och affärschef på  HD/Sydsvenskan så klokt uttryckte det idag. Ledaren eller ledningen har inte svaret om framtiden, den utforskar vi och skapar själva längst ut i leden.

För att klara innovations- och förändringstryck, så säger Annika Steiber som var med oss på videolänk från Silicon Valley, är forskare och jobbar med de snabba företagen som ligger i bräschen av innovation (tex Google, Uber), att man måste vara paranoid. Alltid ligga och känna av omvärlden. Alltid fundera på hur någon annan skulle göra det du gör bättre. Vara snabb att testa och lära. Men också att ha modet att ta det till transformation på bredden i organisationen. För någonstans handlar det om hur vi driver och vad vi värdesätter i verksamheten, och kan jobba med ständig rörlighet och lärande. Ju mer rörliga vi är, desto mindre ont gör en förändring. Ska man hålla sig till ledet, eller våga ifrågasätta och utforska? Innovationsfrågan i digitalisering är inte främst en produktfråga, nya funktioner, utan mer en organisationsfråga, hur vi gör för att möta den komplexa världen vi redan befinner oss i.

Digitalisering är mycket teknik, för det öppnar dörrar och möjligheter, och den är katalysatorn i det paradigmskifte vi faktiskt står inför. Vi kan inte underskatta det, vi måste bli mer teknikomfamnande i allmänhet. Inte tänka att det är någon annan som får fixa, att ”det här var jag inte anställd för”. Acceptera det som en del i vår vardag. Men förändringen kommer inte ur tekniken. Digitaliseringen är en mycket djupare fråga som handlar om hur vi driver våra organisationer, utverkar ledarskap/medarbetarskap, samverkar internt/externt och någonstans vår syn på arbete och ett ”jobb”. De stora företagen kommer att dö, medellivslängden för en organisation har gått från 67 år till 15 år de senaste hundra åren enligt Standards&Poor. Mikroorganisationer, uppdrag och delaktighet i nätverkat värdeskapande är framtiden. Här måste man vara med om man vill vara med! 

Och på frågan – kommer robotar att ta våra jobb? Svar – självklart ja! Till och med programmering i skolan är meningslöst, för robotar (AI) kommer att göra det också. Allt som är repeterbart eller tjänar på att göras i stor volym kommer maskiner att göra bättre. Men vi kan vara bäst på att vara människor; skapa relationer, samverka, kreera, lösa komplexa problem, ha passioner och viljor, utverka kollektiv intelligens. 

Vad innebär detta för Helsingborg? Jag skulle säga; se inte digitaliseringen som en teknikfråga som någon annan ska fixa och du ska stå ut med. Se inte bara till ytan, med smartphones, bloggar, appar och sociala kanaler, utan titta på det underliggande. Digitaliseringen är den förändring som börjar med dig, som chef och som medarbetare, i ditt förhållningssätt till ditt jobb, din kompetens, ditt uppdrag. Hur blir ni ett lärande team, hur samverkar ni med omvärlden och med kunden, hur tar du eget ansvar för att utveckla dig och din kompetens över hela livet? Bejaka förändring, det är en naturlig del av livet, och det är inte någon ovanför dig som varken vet bättre eller har ansvaret att ta hand om dig. Du har ansvaret att bejaka tekniken som kommer och att vilja leva i att ständigt lära. Utveckla förmåga att sätta fingret på problem, samverka, bygga relationer och kompetens. Din arbetsgivare har ansvaret att skapa förutsättningar och stötta processen. 

Jag tror att Linda Fasténs innovationssatsning i staden är en viktig pusselbit i att börja skapa smörjmedel och arenor för dialog, och uppmuntra oss alla att gå i denna riktning. Vidare kommer jag att i min roll som digitaliseringsdirektör lägga fokus på just det organisatoriska, att stötta och utveckla er i att få de förmågor som individer och organisation, som vi oundvikligen behöver genom utbildning, kompetensstöttning, verktyg, exempel, föregångsprojekt som visar vägen och arenor för att nätverka och dela kunskap. Vi måste lära av och inspirera varandra, och det innefattar alla som vill vara med i framtiden, inte bara någon liten klick. 

Kul va? 🙂 Ha det gott!

//Martin

  • Carl

    Snyggt sammanfattat med intressanta reflektioner. Kämpar själv med alla intrycken från igår och försöker översätta, plocka ner och omsätta allt klokt som sas.

    Funderar särskilt på två saker, även om jag inte har formulerat det speciellt bra ännu:

    1. 40-åringar tycker att den fysiska världen är den “riktiga”. 20-åringar tycker att den digitala är det. En viss förenkling så klart, men en relevant poäng då det nog fortfarande är vanligt att se det digitala som något som händer någon annanstans. “Det handlar inte om digital utveckling, utan om utveckling, punkt”, som någon sa.
    Men tanken är likväl jäkligt kittlande – om identitet, uttryck, intellekt etc. skapas i det digitala, vad finns kvar i det fysiska? “Bara” kroppar, fysisk närhet, platser att äta och sova? Begränsningar i tid, energi, räckvidd och gemensamma referenspunkter? Vad betyder det för… allt?

    2. “En modern ledare är den som hittar eller skapar plattformar där andra bygger sin identitet”. Om ovanstående är grunden blir detta en konkretisering av problemet. Identitetsskapandet (allt från bekräftelsejakten till känslan av samhörighet och mening) sker inte vid sidan om utan överallt, i mer eller mindre starka och långsiktiga koncentrationer i bruset. Är det naivt att tro att man som organisation eller företag själv kan skapa de där koncentrationerna? Handlar det mer om reaktion än aktion framöver? Att finnas där andra redan befinner sig är ju en hygienfaktor, men hur fortsätter man den tanken, skalar upp och blir relevanta på riktigt?

  • Pär Kristoffersson

    En viktig reflektion rent generellt:
    ”Ta aldrig för givet att den du talar med tolkar digitalisering på samma sätt som du.” -Terminologicentrum

  • marting

    Helt enig Pär! Speciellt eftersom digitalisering går på djupet och därmed blir svårt och abstrakt att greppa för många

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *