Minsta möjliga produkt – att ständigt lära

20160921_182923

Världen blir allt mer komplicerad. ”Complicado” som min gamle chef sa. Eller ”komplex materia” som en kollega sagt. Här gäller det dock att hålla tungan rätt i mun. Vi bör skilja på komplicerad och komplex. Komplicerad är när det är invecklat och svårt att förklara på ett enkelt sätt, men utkomsten kan ändå vara relativt enkel att förutspå. Tänk er ett urverk. Det är komplicerat att beskriva hur alla kugghjul i den samverkar internt ihop med en kvartskristall, men att den kommer att leverera timmar och sekunder med hög precision vet vi. Omvänt kan man tänka sig en tvåledad pendel. En enledad pendel är lätt att beräkna rörelsen för, men en tvåledad pendel går inte att förutsäga hur den kommer att röra sig. Enkelt att förklara hur den är konstruerad, men omöjligt att förutse beteendet för. Beteendet är komplext.

Tyvärr är vår värld både komplicerad och komplex. Men det komplicerade kan man planera för, det komplexa kan man inte planera för. Och ju snabbare det går, desto kortare tid har man på sig att tänka om. Därför har många företag som ligger i framkant för utveckling gått över till en så kallad ”agil” utvecklingsmodell. Det betyder att planeringen är rörlig, ständigt rörlig. I en sådan modell planerar man inte i åratal, för att sen upphandla och sen genomföra ett stort projekt, utan man bygger det bit för bit i en bygga-mäta-lära cykel (build-measure-learn). Poängen med detta är att inte planera och bygga för ett behov som inte längre finns, för att tiden gått, eller som du hade fel uppfattning om från början. Det viktiga är själva lärandet, den upprepade cykeln där man utvecklar och avgör nödvändiga förändringar i produkten, eller kanske att lägga ner den.

I en bygga-mäta-lära cykel så börjar man med en produkt eller prototyp som är så liten som möjligt, men ändå kan skapa kundvärde eller få meningsfull återkoppling på. Detta kallas minsta möjliga produkt ”Minimum Viable Product” (MVP). Det behöver inte ens vara en riktig produkt, det kan vara en pappers-mockup, videofilm, fejkat gränssnitt med manuellt handhavande, eller en minimal version. Men det finns en fråga man vill ha svar på – ”vi gör denna produkt för att…”. Till exempel om man vill göra en ordbehandlare, bör man inte  starta med 15 000 funktioner som i Word, utan det räcker kanske med att kunna skriva, sudda och spara. MVP. Därefter utvärderar man och lägger till de funktioner som har mening och värde. Den som förstår sin kund bäst kommer att vinna, inte den som har längst funktionslista.

Det är ett typiskt misstag att startup-företag, men även stora etablerade företag, vill bygga för stora projekt och produkter innan man ens  börjar att få kundåterkoppling. Den attityden behöver vändas på i den komplexa värld vi lever, där saker snabbt förändras, och man svårligen  kan förutse kundbeteende  i olika sammanhang. En bra bok på detta tema är ”The lean startup” (http://theleanstartup.com/), en kort bok, men nära nog bibel i sammanhanget. Det agila arbetssättet har sedan utvecklats av många kloka människor och pragmatiskt har olika projektmodeller växt fram, t.ex SCRUM, Kanban, Pulse.

Vad innebär detta för Helsingborg? Det kan väl inte vara något för oss, sånt där företagssnack!? Jo, det berör oss i högsta grad. Det agila arbetssättet började visserligen inom mjukvaruutveckling, men är i grunden en ledarskapsfilosofi (http://agilemanifesto.org/iso/sv/principles.html). Att omfamna förändring. Förändring är det naturliga tillståndet, och påverkar kommuner lika mycket som företag. En lärande organisation, som tar snabba beslut, och har kraften nära kunden/verksamhetsbehovet. Det handlar om att vara smart i sin resursanvändning, och verkligen sätta in det där det behövs, och våga börja litet. Med min korta tid i stan, känner jag att mentalitet och ledarskap i Helsingborg verkligen rimmar bra med detta synsätt. Att våga. Att delegera. Att börja litet. En del kommuner går åt andra hållet, att konsolidera och lägga utveckling centralt. Traditionell offentlig verksamhet är planerande i långa cykler och konstruerad för förutsägbarhet.

Jag tror det är fel att styra allt centralt. Däremot tror jag att vi också måste samverka i staden, och att min IT/digitaliseringsavdelning kan vara en katalysator och stödja verksamheterna på sina resor att digitalisera, och hitta områden där vi kan samverka och synka för att få ut maximalt av stadens förmåga. Jag tror också att vi ska fortsätta våga prova och misslyckas, men bli bättre på att inte stanna vid det, utan också lära oss, vidareutveckla produkten vi börjat på, veta vad vi vill och ta oss mot en attraktiv målbild.

Våga prova! Men glöm inte att lära. Ha det bra så länge!

//Martin

  • Johan Torell

    Håller helt med dig Martin! Förut så hade vi stora release-fester när det släpptes nya produkter men nu inser vi att det är när en produkt når kunderna som det riktiga arbetet börjar! 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *